Elfrida Andrées kombinerade betydelse i den svenska musikhistorien är unik. Dels är hon den mest stridbara och framgångsrika kämpen för kvinnors plats i musiketablissemanget under 1800-talet från sin position som Sveriges första kvinnliga organist i Göteborgs domkyrka. Dels är hon (mer och mer) erkänd som en tonsättare som lyckats fånga den svenska tonen i ett romantiskt tonspråk starkt påverkat av dåtida europeiska strömningar.